www.artrock.se

Nordagust

In the mist of morning

Mitt i mörka och kalla november så kom här plötsligt och oväntat årets härligaste och varmaste lyssnarupplevelse! Norska bandet Nordagust släpper sin debutplatta på skivbolaget Karisma som ju hyser bland annat bandet Airbag (som gjorde en helt fantastisk spelning vid årets Slottsskogen Goes Progressive festival i Göteborg). Den här debuten var bland det häftigaste jag varit med om.

För att förklara vad jag menar så är det oundvikligt att nämna det svenska bandet Änglagård som utan tvivel måste vara en av de största inspirationskällorna för Nordagust. Just när punkvågen och diskovågen nått sitt maximum efter 80-talet släppte Änglagård två makalöst bra plattor (”Hybris” och ”Epilog”). Mycket djärvt (symfonirocken var ju rent av bespottad under 80-talet) återanvände de en del element från 70-talets symfonirock men de blandade även den med tydliga inslag av svensk folkmusik och improviserad jazz. Det mest framträdande med Änglagård var dock att de dammade av det gamla samplingsinstrumentet Mellotronen som var en av
grundpelarna i soundet från t ex band som Genesis och Yes men det användes också av en stor mängd andra rockband under 70-talet. Med hjälp av detta instrument skapade Änglagård stämningar som tillsammans med folkmusikinslaget gav dem ett helt unikt och nyskapande sound. Bandet blev efterhand mycket uppmärksammat internationellt (rena kulten) men dock inte i Sverige. Och efter bara två plattor splittrades bandet. Flera goda försök att axla deras mantel gjordes (bland annat av svenska banden Anekdoten och Paatos som fortfarande är verksamma) men ändå var det inget band som riktigt lyckades skapa den magi som kännetecknade Änglagårds musik. Men nu undrar jag om inte det är dags!?

Nordagust (som betyder ungefär en byig Nordanvind på svenska) har funnits ett bra tag (faktiskt ända sen 1999) och de har släppt ett antal demos. Om jag förstått saken rätt så släpptes faktiskt en demo-version av ”In the mist of morning” redan 2007. Men efter att ha skrivit kontrakt med Karisma Records lanserar man nu plattan i en ny version. Medlemmarna i Nordagust är Daniel ”Solur” Solheim (leadsinger + diverse instrument), Ketil Armand ”Bergur” Berg (trummor och percussion), Knud ”Strandur” Strand (bas), Jostein Aksel Skjönberg (huvuddelen av keyboards-mellotron), Sissel Os
(keyboards och sång) samt Guro Elvik Strand (gitarr och keyboards). På deras bandsida (www.nordagust.com) kan man se bandet tillsammans ute i den norska naturen. Fotot ser ut som om det var taget från en annan tid, snarare från 1800-talet. Alla är klädda i gammaldags lantliga kläder. Männen ser ut mer eller mindre som kolare med svarta hattar i Dan Andersson stil. Man får verkligen samma intryck som av Änglagård som ju också framträdde lite som Gröna Vågare som slagit sig ner ute i landsbygden fjärran från storstaden. Att bandet delvis spelar folkmusik synes helt naturligt med denna image. Mer överraskande är dock inslaget av hårdrock som då och då skymtar fram. Men man imponeras också av alla dessa instrument som hanteras. Det rör sig om saker som Kantele, Dulcimer, Mandolin, olika typer av flöjter, dragspel, mungiga och diverse klockspel. Det finns även spel på såg, grindar, tunnor, yxor och hammare! Men framförallt har man blandat in en mängd olika naturljud i produktionen. Vet inte hur många typiska fåglar som är med och ackompanjerar på de olika låtarna. Till exempel har man vävt in tjäderspel i den första låten på ett alldeles fenomenalt sätt. Vattenfall och en massa andra naturljud finns också med. I en av låtarna finns dessutom med det helt osannolika ljudet av någon som klafsar fram i gyttjan i ett kärr eller en mosse!

Men framförallt domineras bandets ljud av Mellotronen. Det var längesen jag hörde en så Mellotron-mättad platta. Frågan är faktiskt om det någonsin gjorts en skiva med så mycket mattor av Mellotronstråkar och Mellotronkörer!? Till detta finns otroligt fint ackompanjerat gitarrspel (t ex missa inte det otroligt inspirerande gitarrsolot tillsammans med mungiga i slutet på låten ”Expectations”) och ett distinkt taktfast trumsound. Sen måste jag också framhålla sången av (förmodar jag) Daniel Solheim. Ingen skönsång direkt men perfekt för den stämning som målas upp. Om sången var
Änglagårds möjliga lilla svaghet så kan man säga att detta definitivt inte gäller för Nordagust.

Enligt min mening finns det inte ett enda svagt spår på plattan! Jag satte i mig verket med liv och lust från första till sista tonen. Det enda negativa jag kan säga är att det hastigt strömmande vattenfallet som ackompanjerar låten ”In the woods” möjligen var lite väl stressande till en annars så lugn låt. Men för övrigt var det här en lyssnarupplevelse som slår det mesta jag varit med om. Svårt att riktigt tydligt karakterisera vad det är som är så fantastiskt bra med musiken. Men troligen är det väl samma sak som fått kompositörer som Wilhelm Petterson-Berger, Lars-Erik Larsson, Jean Sibelius och Edvard Grieg att bli så stora i den nordiska kompositörtraditionen. På
något sätt har man fångat det nordiska vemodet som få andra. Samma sak gäller den nordiska folkmusiken som innehåller många av dessa tidvis dystra stämningar. Änglagård och Nordagust har spunnit vidare på denna tradition och lyckats skapa något nytt med en bas i modern rock som känns otroligt speciellt och skandinaviskt. Det är uppenbart att Mellotronen med alla dess möjligheter att skapa harmonier från strängar och körer har varit perfekt som plattform för detta musikskapande.

Om jag nu skall plocka ut några favoriter från plattan (vilket inte är så lätt) så är det den dramatiska ”Elegy” som jag tycker är ett riktigt melodiskt mästerverk. Fantastiskt samspel mellan Mellotroner, rytminstrument och sång. Likaledes måste man nämna låtarna ”Mysterious ways”, ”Frozen” och ”Make me believe” med liknade typ av stämningar. Missa inte det otroligt sköna vrålspelet med Mellotron på slutet av ”Mysterious ways”! Mäktigt. Låten ”Make me believe” är också dramatisk på ett sätt som man inte är riktigt är van vid. Partiet med kvinnlig stämsång i mitten som följs av ett mycket melodiöst gitarrsolo är bara så otroligt skönt! Sen måste jag också nämna låten ”Forcing” som är ett exempel på en låt där folkmusikinslaget dominerar. Vet inte riktigt vad det är men jag börjar tänka på den musik som ibland spelades av svenska Kebnekajse eller varför inte av Merit Hemmingson på hammondorgel (faktiskt inte så långt ifrån Mellotronen, trots allt). Fantastiskt vackert och medryckande. I det här fallet inte alls vemodigt och sorgligt. Den här låten kanske rent av kan bli en klassiker (den förtjänar det)! Till sist måste jag också nämna den helt otroliga avslutningslåten ”Elegy epilogue”. Detta stycke rörde mig närmast till tårar (efter att ha lyssnat några gånger). Fantastisk vacker men också sorgsen musik. Här visar Mellotronen den närmast magiska förmågan den har att trolla fram stämningar. Till detta läggs några fågelljud (tranor?) och ett ensamt piano. Helt fantastiskt läckert! Omöjligt att inte bli berörd. Bland det vackraste jag någonsin hört.

Kan det här vara årets bästa skiva? I min musikvärld är det i alla fall snudd på det. Det här var en lyssnarupplevelse utanför det normala. Det är klart det blir toppbetyg. Postumt är det naturligtvis även ett toppbetyg till Änglagård som visade att det går att göra musik på detta fantastiska sätt.

www.nordagust.com

Betyg: 10 av 10

Karl Gøran Karlson

Heavymetal.no

Karisma/INDIE DISTRIBUTION (11.10.10)

Full tittel: "In The Mist Of Morning"

Progrock forenes med folkemusikk står det å lese.

Man får også med seg at fans av Landberk, Anekdoten og Änglagård bør kunne spise dette, og siden jeg nå er blodfans av alle de tre og har vært det i mange år, starter turen med Nordagust med en voldsom høy forventning. Man bør vite hva man gjør når man smekker slike navn i bordet, for selv om alle disse tre har stjålet og latt seg inspirere godt av fordums tids proggere, har de også evnen til å stå alene som noe unikt. Og få har klart å koke et brygg som disse, derfor var det en vaktsom gammel rev som lukket skuffen på cd-spilleren og vred om tenningen.

Det spilles kraftig på at de bruker en rekke uvanlige instrumenter, noe jeg personlig fant litt forstyrrende. Jeg liker best å fokusere på musikken, ikke sitte med tanker på hvordan det var å spille inn skiva med øks, hammer, konkylie og kantele, samt en rekke ting jeg ikke orker å skrive. Heldigvis her jeg evnen til å nettopp drite i detaljer og nyte musiken, og musikken Nordagust disker opp med er ganske så bra.

Nå er jeg svak for stemningsfull prog med skogfeel, og jeg vurderer denne utgivelsen til å være blant de bedre jeg har hørt. Mye er fordi vokalen til Daniel er så sår og fin, mye fordi de ikke har overprodusert, men valgt dette litt organiske og stemningsrike lydbildet man faktisk fikk med våre svenske helter i Änglagård. Det er klokkerent, og produksjonen har taklet å inkludere hele rekken av medlemmer og instrumenter, selv om jeg ikke akkurat har fått meg meg når Snekker Andresen var innom hele tiden. Og jeg vet heller ikke hvordan noen av instrumentene ser ut eller hvilken lyd del lager, så ærlig skal jeg være.

Jeg har samlet prog i en årrekke, og vet at hadde In The Mist Of Morning kommet på for eksempel Colours og på vinyl, den hadde vært blant favorittene mine i dag. Nå, mange år etterpå, snart 20 år siden Hybris gjorde sitt inntog, har favorittene allerede blitt hamret inn. Nordagust må tåle å bli sammenlignet og vurdert som ferskinger, som kanskje er litt urettferdig. Men det til side, og bandet bedømt isolert, dette er veldig bra! Jeg er helt sikker på at denne skiva vil vokse, og at jeg vil følge med på om den (forhåpentligvis) kommer på vinyl. La meg gjerne vite om det er tilfelle eller om det foreligger planer om det folkens?

Fordelen Nordagust har, som vipper i bandets favør, er at de ikke bare båssettes med sine svenske sjangerfrender. Det er også spor av nyere Pink Floyd på for eksempel Mysterious Ways, og det er en sterk forankring i den norske folkemusikken. Grensene mellom de nordiske folketonene er kanskje diffuse, men jeg værer i hvert fall en norsk gnist her, uten å være skråsikker.

Gitararbeidet i de rene partiene, der disse lengtende og lange tonene brukes, de oser av Änglagård, og det gjør så godt! Savnet du kanskje litt mer vokal hos svenskene, er dette en skive du helt klabert kan sjekke ut. Det er ikke en så progressiv tilstand i Nordagust-leiren, men de har det samme drivet og på samme tid noe eget. Det liker jeg å kunne fastslå. At de ligner eller minner om er en ting, men dette er ikke et plagiatband.

På et punkt på skiva låter vokalen bittelitt surt, men det er jevnt over en sår og type vokal som skal være litt i ubalanse. Jeg holder dog en knapp på at det velter litt over med negativt fortegn, uten at jeg akkurat husker når på skiva dette gjorde se gjeldende. Men vit at jeg helt sikkert kommer til å oppdage det, for In The Mist Of Morning ligger fortsatt på hylla ved anlegget, den har altså ikke blitt videreført til bunkene hvor promoene ofte havner veldig fort.

8/10

Tracklist:

1. In The Mist Of Morning
2. Expectations
3. Mysterious Ways
4. In The Woods
5. Eleg
6. Forcing
7. Frozen
8. The Tide
9. Make Me Believe
10. Elegy Epilogue
 

linker:

Nordagust@Myspace
Karisma
Indie Distribution                                                

Skrevet av Yngve M. Jacobsen/Editor